Keravanjoen koulun taideteokset

Aino, 2017, Hideki Iinuma

Kalevalassa Aino on kirjan sankareihin kuuluvan Joukahaisen sisar. Kalevalan pohjana olleissa kansanrunoissa Ainoa ei kuitenkaan mainita. Kalevalan koonnut Elias Lönnrot rakensi hahmon useista erillisistä runokatkelmista ja tuli luoneeksi uuden suomalaisen naisnimen, Ainokaisesta johdetun Ainon.

Lupaamalla siskonsa Väinämöisen vaimoksi Joukahainen, tuo “laiha poika lappalainen”, pelastuu suosta. Sinne hän on joutunut hävittyään kilpaloitsinnan Väinämöisen kanssa. Aino kauhistuu kuullessaan, että hänet on luvattu vanhan tietäjän vaimoksi.

Äiti ei ymmärrä Ainon tunteita, vaan ihmettelee tytön itkua. Sukuunhan on tulossa suuri tietäjä. Rannalla itkiessään Aino näkee vedessä kylpevät Vellamon neidot ja päättää liittyä heidän seuraansa. Hän riisuu juhlavaatteensa, kahlaa veteen ja muuttuu itsekin Vellamon neidoksi, eräänlaiseksi merenneidoksi.

Väinämöinen suree Ainon menettämistä ja enneunen ohjaamana lähtee kalastamaan häntä takaisin. Tietäjä ei kuitenkaan tunnista lohena onkimaansa Ainoa ja menettää tämän toistamiseen. Tällä kertaa lopullisesti.

En ollut merilohia,
Syvän aallon ahvenia;
Olin kapo, neiti nuori,
Sisar nuoren Joukahaisen,
Kuta pyyit kuun ikäsi,
Puhki polvesi halasit.

Japanilainen taiteilija Hideki Iinuma kuvaa veistoksessaan juuri tuota hetkeä, jolloin Aino nousee vedestä kuningaslohen kannattelemana. Käsi on voitokkaasti koholla. Päällään hänellä on vihreä poolopaita, jonka etumuksessa on valkoinen jänis. Karhu, susi ja kettu repolainen eivät halunneet viedä suruviestiä Ainon äidille, joten tehtävä lankesi jänikselle. Suru-uutisen kuultuaan äiti itki katkerasti ja varoitteli muita äitejä naittamasta tyttäriään vasten heidän tahtoaan. Rakkautta kun ei voi pakottaa.

Elkätte, emot poloiset, sinä ilmoisna ikänä
tuuitelko tyttäriä, lapsianne liekutelko
vastoin mieltä miehelähän, niinkuin mie, emo poloinen,
tuuittelin tyttöjäni, kasvatin kanasiani!

Hideki Iinuma (s. 1975) syntyi Naganossa, opiskeli kuvanveistoa muun muassa Pariisissa ja asuu nyt Tokiossa. Teostensa materiaalina hän käyttää maalattua umpipuuta, tässä tapauksessa sahatammea.

Ilmarisen vaimo, 2017, Hideki Iinuma

Pohjolassa asuvat Louhen tyttäret olivat satumaisen kauniita haltijaolentoja, jotka istuivat sateenkaarella kutomassa kulta- ja hopealankojaan. Heistä vanhin on Kalevalan neidoista itsenäisin: hän päättää itse, kenen kanssa menee naimisiin, ja on tasaveroinen kumppani Ilmarisen kanssa. Ilmarinen on yksi Kalevalan suurista sankareista, seppä, joka takoi taivaankappaleet sekä suolaa, jauhoja ja rikkauksia jauhavan ihmeellisen Sammon.

Häitä juhlitaan Pohjolassa ja tytär hyvästelee vanhempansa, sisarensa ja lapsuudenkotinsa.

Jätän kaikki terveheksi: maat ja metsät marjoinensa,
kujavieret kukkinensa, kankahat kanervinensa,
järvet saoin saarinensa, syvät salmet siikoinensa,
hyvät kummut kuusinensa, korpinotkot koivuinensa.

Japanilainen taiteilija Hideki Iinuma kuvaa veistoksessaan Ilmarisen vaimon siniseen pukuun pukeutuneena neitokaisena. Hänen jalkojensa alla ovat ilman ja veden tunnukset, kotka ja suuri hauki. Ne viittaavat kosimaan tulleen Ilmarisen viimeiseen haasteeseen. Louhi vaati, että Ilmarinen pyydystäisi Tuonelan hauen ilman verkkoa, nuottaa tai muuta pyydystä. Pohjolan tytär neuvoi häntä takomaan tulisen kotkan. Sen avulla seppä onnistui tehtävässään ja sai kauniin morsiamen mukaansa. Iinuman veistoksessa hän seisoo kotkan harteilla varsin tietäväisen oloisena, kädet ristissä rinnallaan.

Kalevalassa Pohjan neidon kuvaus muuttuu, kun hän asettuu Ilmarisen taloon. Viisaasta kaunottaresta tulee ”sepän akka irvihammas”. Asiaa on selitetty esimerkiksi sillä, että Kalevalan koonnut Elias Lönnrot on yhdistellyt toisiinsa eri runoja. Kyseessä olisi siis toisesta tarinasta napattu henkilö. ”Sepän akka” kokee kovan kohtalon, kun hän leipoo kiven karjaa paimentamaan lähetetyn orvon Kullervon eväsleipään. Leipää leikatessaan Kullervo rikkoo puukon, joka on ainoa muisto hänen isästään. Kovia kokeneelle pojalle se on liikaa ja hän lähettää vihaiset pedot surmaamaan Ilmarisen vaimon.

Hideki Iinuma (s. 1975) syntyi Naganossa, opiskeli kuvanveistoa muun muassa Pariisissa ja asuu nyt Tokiossa. Teostensa materiaalina hän käyttää maalattua umpipuuta, tässä tapauksessa sypressiä.

Kullervon sisar, 2017, Hideki Iinuma

Kalevalassa kerrotaan, että Kullervon sisko oli eksynyt metsään. Siellä hän kuljeskeli vailla suojaa tai tarkkaa päämäärää. Häntä vastaan tulee rehvakkaasti rikkauksiaan esittelevä Kullervo, joka yrittää iskeä kauniin tytön. Kullervo luulee vain valloittaneensa kauniin naisen, mutta molempien kauhistukseksi selviää, että he ovatkin samaa sukua, sisaruksia. Siksi molemmat syöksyvät lopulta kuolemaan.

Kullervo kertoo äidilleen:

Se jo surmansa sukesi,
Kuolemansa kohtaeli
Kosken kuohu’un kovahan,
Palavahan pyörtehesen.

Japanilainen taiteilija Hideki Iinuma tekee naisia esittäviä puuveistoksia, joiden mallit hän löytää yleensä kaduilta, mainoksista tai sosiaalisen median kuvista. Kalevalan naisia esittävät veistokset syntyivät Kalevalaseuran Taiteilijoiden Kalevala -näyttelysarjan innoittamana. Kullervon sisar on kuvattu punahousuisena ballerinana, joka muistuttaa enemmän itämaista tanssijaa kuin metsään eksynyttä pellavapäätä. Sypressistä veistetty neito ei näytä siltä, että olisi ihan kohta kosken kuohuihin sukeltamassa. Kädessään hänellä on veitsi tai puukko, ehkä sama sukukalleus, jonka Kullervo oli saanut isältään.

Hideki Iinuma (s. 1975) syntyi Naganossa, opiskeli kuvanveistoa muun muassa Pariisissa ja asuu nyt Tokiossa.

Kyllikki, 2017, Hideki Iinuma

Kyllikkiä sanottiin Saaren kauniiksi kukaksi. Hän oli varakkaan perheen tyttö, joka tykkäsi tanssia ja pitää hauskaa kavereittensa kanssa. Komea Lemminkäinen panee Saaren tyttöjen päät pyörälle, mutta Kyllikki ei tästä köyhästä sotasankarista piittaa. Lemminkäinen pakottaa hänet mukaansa ja kerskuu saavuttavansa rikkauksia ja mainetta miekallaan.

Kyllikki on aluksi harmissaan joutuessaan vaimoksi mitättömälle miehelle, naisten naurattajalle ja sodankävijälle. Lopulta hän kuitenkin suostuu Lemminkäisen kosintaan. Ehdoksi hän asettaa sen, että mies ei enää lähde sotimaan. Kuka nyt toivoisi rakastamansa ihmisen joutuvan sellaiseen vaaraan. Itse hän on valmis luopumaan tansseista.

Kyllikki kuitenkin kyllästyy odottamaan kalassa viipyvää miestään ja pettää lupauksensa:

Jo päivänä muutamana, iltana moniahana,
neitoset kisaelevi kaunihilla kankahalla,
Kyllikki ylinnä muita, Saaren kukka kuuluisinna.

Lemminkäinen suuttuu tästä ja lähtee vaaralliselle matkalle Pohjolaan, Pohjan neitoa kosimaan. Louhi asettaa hänelle kolme toinen toistaan vaativampaa tehtävää. Ja sitten tulee se päivä, jolloin Kyllikki huomaa, että veri valuu Lemminkäisen harjasta. Jotain pahaa on sattunut. Lemminkäisen äiti lähtee poikansa perään ja haravoi tämän palaset pois Tuonelan virrasta. Miten Kyllikille kävi, sitä tarina ei kerro.

Japanilainen taiteilija Hideki IInuma kuvaa veistoksessaan Kyllikin tanssimassa Tuonelan joen partaalla. Toisella puolella näkyy Tuonelan joutsen. Pohjolan tyttären saadakseen Lemminkäisen olisi pitänyt surmata se. Lintu on puhdas, valkoinen, viehkeä ja viaton niin kuin balettiasussa tanssiva nuori nainenkin. Toisella puolella ovat jousi, kannel ja Lemminkäisen kaatama Hiiden hirvi. Ylhäällä kiemurtelee “vesikyy”. Sen Märkähattu karjapaimen ampui Lemminkäisen rintaan ennen kuin tämä ennätti kajota joutseneen.

Hideki Iinuma (s. 1975) syntyi Naganossa, opiskeli kuvanveistoa muun muassa Pariisissa ja asuu nyt Tokiossa. Teostensa materiaalina hän käyttää maalattua umpipuuta, tässä tapauksessa sypressiä.

Pohjolan tytär, 2016, Hideki Iinuma

Kalevalassa kuvataan lukuisia mönkään menneitä kosiomatkoja. Väinämöinen ja Ilmarinen joutuvat kumpikin vuorollaan suorittamaan erilaisia urotöitä riiatessaan Pohjolan tyttäriä. Niiden onnistuminen ei kuitenkaan välttämättä takaa, että kosinta onnistuu.

Louhi, Pohjolan emäntä keksi erityisen hankalia tehtäviä miesten pään menoksi. Hänellä oli kaksi tytärtä, jotka olivat maankuuluja älykkyydestään ja kauneudestaan. He istuvat “ilman vempeleellä”, kulta- ja hopealankoja kutoen. Ilman vempeleen on ajateltu olevan esimerkiksi sateenkaari.

Kaari on kaunis taivahalla,
Neiti kaaren kannikalla,
Kultakangasta kutovi,
Hopeista helkyttävi

Tyttärillä oli myös oma tahto. Niinpä toinen heistä antaa Ilmariselle vinkin, miten selvitä kyisen pellon kyntämisestä, Tuonen karhun taltuttamisesta, Manalan susien vangitsemisesta ja Tuonen hauen pyydystämisestä. Hän haluaisi Ilmarisen vaimoksi, koska tämä oli rehti, kunnollinen ja ahkera seppä. Toinen siskoista jää sateenkaarelle kultaisia tiedon ja elämänlankoja kutomaan.

Japanilainen kuvanveistäjä Hideki Iinuma esittää Pohjolan tyttären vakaana ja arvokkaana, mutta hänen ilmeensä on apea tai hiukan yrmeä. Materiaalina on käytetty kevyttä, pehmeää ja halkeilematonta lehmusta, jonka vaalea pinta on jätetty lähes käsittelemättä. Keksitkö, mihin Kalevalan asioihin neidon sylissä olevat asiat liittyvät?

Hideki Iinuma (s. 1975) syntyi Naganossa, opiskeli kuvanveistoa muun muassa Pariisissa ja asuu nyt Tokiossa. Teostensa materiaalina hän käyttää maalattua umpipuuta, tässä tapauksessa lehmusta.

Aino, 2017, Hideki Iinuma

I Kalevala är Aino syster med Joukahainen, som tillhör bokens hjältar. Aino nämns dock inte i de ursprungliga folkliga dikterna som ligger till grund för Kalevala. Elias Lönnrot som har sammanställt Kalevala skapade gestalten från flera olika delar av dikterna och kom att skapa ett nytt finsk kvinnonamn, Aino som är härlett från Ainokainen.

Genom att lova sin syster till Väinämöinens hustru, räddas Joukahainen, den “magra lappländska pojken”, från kärret. Han har hamnat där efter att ha förlorat en tävling i trolleri med Väinämöinen. Aino blir förskräckt när hon hör, att hon har blivit bortlovad till den gamla siarens fru.

Modern förstår sig inte på Ainos känslor, utan förundras av flickans gråtande. Det ska ju komma en stor siare i släkten. När Aino gråter på stranden så ser hon Vellamos jungfrur som badar i vattnet och bestämmer sig för att ansluta sig till dem. Hon tar av sina festkläder, vadar ut i vattnet och förvandlas til en Vellamos jungfru, en slags sjöjungfru.

Väinämöinen sörjer förlusten av Aino och styrd av ett förebud i en dröm far han för att fiska upp henne. Siaren känner dock inte igen Aino som han har fiskat upp då hon nu tagit skepnaden av en lax och förlorar henne på nytt. Denna gång slutgiltigt.

Någon havslax var jag inte,
Ingen abborre ur djupet;
Jag var kvinna, jag var jungfru,
Joukahainens unga syster,
Som du hade utsett åt dig,
Målet för din långa längtan.

Den japanske konstnären Hideki Iinuma skildrar i sin skulptur precis den stunden, då Aino stiger upp ur vattnet upplyft av en kungslax med sin hand segervisst uppräckt. Hon har på sig en grön polotröja, som har en vit hare på framsidan. Björnen, vargen och räven som var en skojare ville inte framföra sorgemeddelandet till Ainos mor, så uppdraget föll på haren. Efter att ha hört sorgebudskapet grät modern bittert och varnade andra mödrar för att gifta bort sina döttrar mot deras vilja. Kärlek kan man ju inte tvinga.

Akta er, ni arma mödrar,
lura inte era flickor, locka aldrig era döttrar
aldrig någonsin i världen till att giftas mot sin vilja, som jag gjorde arma kvinna,
när jag fostrade min dotter, födde upp min lilla tätting!

Hideki Iinuma (f. 1975) föddes i Nagano, studerade skulptur bland annat i Paris och bor nu i Tokyo. Som material till sina verk använder han målat massivt trä, i detta fall sågtandad ek.

Ilmarinens fru, 2017, Hideki Iinuma

Louhis döttrar som var bosatta i Norden var sagolikt vackra varelser, älvor, som satt på regnbågen och vävde sina guld- och silvertrådar. Den äldsta av dem är den mest självständiga av Kalevalas jungfrur: hon bestämmer själv, vem hon ska gifta sig med, och är en jämställd partner med Ilmarinen. Ilmarinen är en av Kalevalas stora hjältar, en smed, som smidde himlakropparna samt den förunderliga Sampo som mal salt, mjöl och rikedomar.

Bröllopet firas i Norden och dottern tar farväl av sina föräldrar, sina systrar och sitt barndomshem.

Jag tar avsked av er alla: skog och mark där bären växer,
Stigarna med blomsterkanter, hedarna där ljungen frodas,
Sjöarna med hundra holmar, sina sund där siken simmar,
Vackra granskogsklädda backar, dälderna med vita björkar.

Den japanske konstnären Hideki Iinuma skildrar i sin skulptur Ilmarinens fru som en jungfru klädd i en blå dräkt. Under hennes fötter finns kännetecknen för luft och vatten, en örn och en stor gädda. De syftar på Ilmarinens sista utmaning på sin friarresa. Louhi kräver, att Ilmarinen skulle fånga Tuonelas gädda utan nät, not eller annan fälla. Nordens dotter gav honom råd om att smida en örn av eld. Med hjälp av den lyckades smeden i sitt uppdrag och fick den vackra bruden med sig. I Iinumans skulptur står han på örnens axlar och verkar ytterst kunnig, med armarna i kors över bröstkorgen.

I Kalevala förändras beskrivningen av Nordens jungfru, när hon bosätter sig i Ilmarinens hus. Den kloka skönheten blir “smedens kärring med sneda tänder”. Saken har exempelvis förklarats med, att Elias Lönnrot som har sammanställt Kalevala har kombinerat olika dikter med varandra. Med andra ord skulle det vara fråga om en person som har plockats från en annan historia. “Smedens kärring” upplever ett hårt öde, när hon bakar in en sten i brödet avsett som färdkost till den föräldralösa Kullervo som har sänts iväg för att valla boskap. När Kullervo skär brödet, har han sönder morakniven, som är det enda minnet av hans fader. Det är för mycket för sonen som har haft det svårt och han sänder iväg arga rovdjur för att dräpa Ilmarinens fru.

Hideki Iinuma (f. 1975) föddes i Nagano, studerade skulptur bland annat i Paris och bor nu i Tokyo. Som material till sina verk använder han målat massivt trä, i detta fall cypress.

Kullervos syster, 2017, Hideki Iinuma

I Kalevala berättas att Kullervos syster hade gått vilse i skogen. Där gick hon utan skydd eller bestämt mål. Då träffar hon på Kullervo som skrytsamt visar sina rikedomar, och försöker stöta på en vacker flicka. Kullervo tror sig bara att ha erövrat en vacker kvinna, men till bådas skräck står det klart, att de tillhör samma släkt, och är syskon. Därför störtar båda till slut in i döden.

Kullervo berättar för sin mor:

Ut i forsens vilda virvlar,
I det fruktansvärda svallet.
Där fann hon sin död, den unga,
Där förlorade hon livet.

Den japanske konstnären Hideki Iinuma gör träskulpturer som föreställer kvinnor, vars modeller han vanligtvis hittar på gator, i reklam eller bilder inom social media. Skulpturer som föreställer Kalevalas kvinnor uppstod av inspiration från Kalevalasällskapets Taiteilijoiden Kalevala (Konstnärernas Kalevala) – serie av utställningar. Kullervos syster skildras som en ballerina i röda byxor, som påminner mera om en orientalisk dansös än en lintott, som har gått vilse i skogen. Jungfrun som är täljd av cypress ser inte ut som hon strax skall slukas av forsens svall. I sin hand bär hon en morakniv, kanske samma släktklenod, som Kullervo hade fått av sin fader.

Hideki Iinuma (f. 1975) föddes i Nagano, studerade skulptur bland annat i Paris och bor nu i Tokyo.

Kyllikki, 2027, Hideki Iinuma

Kyllikki kallades för Saaris vackra blomma. Hon var dotter i en förmögen familj, som tyckte om att dansa och ha roligt med sina vänner. Den stilige Lemminkäinen gör Saaris flickor till sig av förtjusning, men Kyllikki bryr sig inte om den fattige krigshjälten. Lemminkäinen tvingar henne att följa med honom och skryter med att skaffa rikedomar och ära med hjälp av sitt svärd.

Kyllikki är harmsen till en början för att hon måste bli hustru till en obetydlig man, en kvinnotjusare och krigare. Till slut går hon ändå med på Lemminkäinens frieri. Hon ställer som villkor, att mannen inte längre skall fara iväg och kriga. Vem i all sin dag skulle önska att en människa man älskar skulle hamna i en sådan fara. Själv är hon beredd att avstå från allt dansande.

Kyllikki blir ändå trött på att vänta på sin man som dröjer kvar på fisketuren och hon sviker sitt löfte:

En dag hade såsom ofta, flickorna om kvällen kommit,
för att leka och ha roligt, med den vackre mon som vätter,
Kyllikki var stjärnan bland dem, hon den vittberömda rosen.

Lemminkäinen blir rasande på grund av det och ger sig av på en farlig resa till Pohjola, för att fria till Pohjas fru. Louhi ger honom tre uppgifter, den ena blir mera krävande än den andra. Och sedan kommer den dagen, då Kyllikki upptäcker, att det blöder från Lemminkäinens man. Någonting fasansfullt har hänt. Lemminkäinens mor reser i sin sons fotspår och finkammar Tuonela å efter vad som finns kvar av honom. Hur gick det för Kyllikki förtäljer inte berättelsen.

Den japanske konstnären Hideki Iinuma skildrar i sin skulptur Kyllikki dansande vid Tuonela ån. På den andra sidan syns Tuonelas svan. För att få Pohjolas dotter skulle Lemminkäinen ha varit tvungen att dräpa den. Fågeln är ren, vit, förtjusande och oskyldig såsom den unga kvinnan som dansar i balettdräkten. På andra sidan finns en båge, en cittra och Hiisis älg som Lemminkäinen har fällt. Där slingrar också en “vattenhuggorm”. Herden Märkähattu sköt den i Lemminkäinens bröst innan denne hann röra svanen.

Hideki Iinuma (f. 1975) föddes i Nagano, studerade skulptur bland annat i Paris och bor nu i Tokyo. Som material till sina verk använder han målat massivt trä, i detta fall cypress.

Pohjolas dotter, 2016, Hideki Iinuma

I Kalevala skildras ett flertal misslyckade friarresor. Väinämöinen och Ilmarinen måste båda i sin tur genomföra olika hjältedåd när de uppvaktar Pohjolas döttrar. Att de lyckas med dem garanterar dock inte nödvändigtvis att frierierna lyckas. Louhi, Pohjolas husfru kom på särskilt krångliga uppgifter för att ställa till det för männen. Hon hade två döttrar som var allmänt kända för sin intelligens och för sin skönhet De sitter på “luftens apparat”, och väver guld- och silvertrådar. Luftens apparat kan man tänka sig vara till exempel en regnbåge.

Vacker var hon Pohjas jungfru.
Där hon satt på himlavalvet,
Där hon satt och vävde guldtyg
Tyg av guld med silverfransar.

Döttrarna hade också sin egen vilja. Så ger en av dem en ledtråd till Ilmarinen om, hur han ska klara av att plöja en åker full av huggormar, lugna Tuones björn, fängsla Manalas vargar och fånga Tuones gädda. Hon skulle vilja bli Ilmarinens fru, eftersom han var en uppriktig, ordentlig och flitig smed. Ett av syskonen stannar kvar på regnbågen för att väva gyllene kunskapstrådar och livstrådar.

Den japanske skulptören Hideki Iinuma framställer Pohjolas dotter som stabil och värdefull, men hennes min är sorgsen eller lite sur. Som material har använts lind som är lätt, mjukt och inte spricker, vars yta har lämnats nästan obehandlad. Kommer du på, vilka saker i jungfruns famn som har koppling till Kalevala?

Hideki Iinuma (f. 1975) föddes i Nagano, studerade skulptur bland annat i Paris och bor nu i Tokyo. Som material till sina verk använder han målat massivt trä, i detta fall lind.

Aino, 2017, Hideki Iinuma

In the Kalevala, Aino is the sister of Joukahainen, one of the heroes of the epic. However, Aino is not mentioned in the folk poetry that the Kalevala was based on. Elias Lönnrot, who compiled the Kalevala, created the character out of many separate excerpts of poems, and also created a new female given name for Finnish, deriving Aino from Ainokainen.

Joukahainen, the “puny son of Lapland”, is defeated by Väinämöinen in a contest of magical song and finds himself sinking into a mire. Joukahainen saves himself by promising his sister’s hand in marriage to Väinämöinen. Aino is horrified to learn that she has been betrothed to the old sage.

Her mother does not understand Aino’s feelings, and only wonders why the girl is crying. They will soon have a great sage in the family, after all. While crying on the shore, Aino sees the maids of Vellamo bathing in the lake and decides to join them. She leaves behind her full dress, wades into the water and also turns into a maid of Vellamo, a kind of mermaid.

Väinämöinen grieves the loss of Aino. Guided by a prophetic dream, he sets out to fish Aino back from the waters. The sage fishes up a salmon, but does not recognize it as Aino, and he loses her once again. For the second and last time.

I am not a water-salmon,
Not a perch from deepest water,
But a young and lovely maiden,
Youthful Joukahainen’s sister,
Whom thou all thy life hast longed for,
Whom thou hast so long desired.

Japanese artist Hideki Iinuma has depicted precisely the moment where Aino rises from the waters, carried by a king salmon. Her hand is raised in triumph. She is wearing a green polo shirt with a white hare on the front. Neither the bear, nor the wolf, nor the fox would take the mournful tidings to Aino’s mother, so it fell to the hare to deliver the news. After hearing of Aino’s fate, her mother cried bitter tears and warned other mothers from betrothing their daughters against their will. For matters of love cannot be forced.

Never, O unhappy mothers, never while your life endureth,
Never may you urge your daughters, or attempt to force your children,
To a marriage that repels them, like myself, O wretched mother,
Urging vainly thus my daughter, thus my little dove I fostered.

Hideki Iinuma (born 1975) was born in Nagano, studied sculpting in Paris, among others, and is now living in Tokyo. His sculptures are made of painted solid wood, in this case sawtooth oak.

Ilmarinens Wife, 2017, Hideki Iinuma

The daughters of Louhi living in Pohjola were fantastically beautiful haltijas, guardians who sat on top of the rainbow, weaving gold and silver threads. The oldest of the daughters is the most independent: she decides for herself who she wishes to marry, and is an equal partner to Ilmarinen. Ilmarinen is one of the great heroes of the Kalevala, a smith who forged the celestial bodies, as well as the Sampo, a wondrous source of endless salt, flour and riches.

They have their wedding in Pohjola, and the daughter bids farewell to her parents, sisters and childhood home.

Now farewell to all things round me, berry-bearing fields and forests,
And the flower-bearing roadsides, and the heaths o’ergrown with heather,
And the lakes with hundred islands, and the depths where swim the powans,
And the fair hills with fir-trees, and the swampy ground with birch-trees.

Japanese artist Hideki Iinuma depicts Ilmarinen’s wife as a young maiden clad in a blue dress. Beneath her feet are the symbols of air and water, an eagle and a great pike. They refer to the final task of Ilmarinen, who has come to ask for the maiden’s hand. Louhi demanded that Ilmarinen catch the pike of Tuonela without a snare or drag-net or tackle. The daughter of Pohjola advised him to forge a fiery eagle. With it, the smith succeeded in his task and was granted the beautiful maiden’s hand in marriage. In Iinuma’s sculpture, she stands atop an eagle with a knowing expression, arms crossed in front of her.

In the Kalevala, the description of the maiden changes when she gets settled into Ilmarinen’s house. The wise and beautiful maiden becomes the “smith’s wife, old and jeering”. One of the explanations for this has been that Elias Lönnrot, who gathered the poems for the Kalevala, compiled the epic by combining different poems. As such, the description could be for a character taken from a different story. The “smith’s old wife” suffers a terrible fate after she bakes a stone into the bread of Kullervo, who has been sent to herd cattle. When cutting the bread, Kullervo breaks the knife that is his only memento from his father. This is too much for the suffering youth, and he sends a pack of angry beasts to slay Ilmarinen’s wife.

Hideki Iinuma (born 1975) was born in Nagano, studied sculpting in Paris, among others, and is now living in Tokyo. His sculptures are made of painted solid wood, in this case cypress.

Kullervo’s sister,  2017, Hideki Iinuma

In the Kalevala, Kullervo’s sister becomes lost in the woods. There, she wanders aimlessly without shelter or direction. In the woods, she encounters Kullervo, who self-importantly brags about his riches and tries to seduce the beautiful girl. Kullervo believes he has won himself a beautiful bride, but much to the horror of both youths, they are siblings and related by blood. This eventually drives both of them to end their lives.

Kullervo tells his mother:

Thereupon to death she cast her,
Plunged herself into destruction,
In the furious foaming cataract,
And amid the raging whirlpool.

Japanese artist Hideki Iinuma makes sculptures depicting women, whose models he usually finds on the streets, in advertisements, or in pictures on social media. The sculptures depicting women in the Kalevala were inspired by the Kalevala Society’s Artists’ Kalevala series of exhibitions. Kullervo’s sister is depicted here as a ballerina wearing red trousers, more resembling a dancer from eastern lands than a light-haired youth lost in the woods. The maiden sculpted out of cypress does not look like she is about to dive into the raging rapids. In her hand is a knife or dagger, perhaps the same family heirloom that Kullervo had received from his father.

Hideki Iinuma (born 1975) was born in Nagano, studied sculpting in Paris, among others, and is now living in Tokyo.

Kyllikki, 2017, Hideki Iinuma

Kyllikki was known as the beautiful flower of Saari. She was the daughter of a wealthy family who loved dancing and having fun with her friends. The handsome Lemminkäinen is immediately popular among the Saari girls, but Kyllikki does not care for the impoverished war hero. Lemminkäinen forces her to come with him and boasts that he will achieve great wealth and fame with his sword.

At first, Kyllikki is upset at having to be wed to such an insignificant man, known as a womanizer and warrior. In the end, though, she accepts Lemminkäinen’s proposal, but only on the condition that he will no longer go to war. After all, who would wish such danger upon the one they love? For her part, she is ready to give up the village dances.

But before long, Kyllikki gets tired of waiting for her husband who is out fishing and breaks her promise:

On a certain day it happened, as was usual in the evenings,
All the girls had met for pleasure, on a lovely space of heathland,
Kyllikki was first among them, she the far-famed Flower of Saari.

This angers Lemminkäinen, and he departs on a dangerous journey to Pohjola, to propose to the maid of Pohja. There, Louhi gives him three tasks, each more difficult than the last. And finally comes the day when Kyllikki notices that blood is dripping from Lemminkäinen’s comb. Something terrible has happened. Lemminkäinen’s mother leaves to go after her son and scours the pieces of her son from the river of Tuonela. The story does not say what happens to Kyllikki.

Japanese artist Hideki Iinuma’s sculpture depicts Kyllikki dancing on the shore of the river of Tuonela. The Swan of Tuonela can be seen on the far side of the river. Slaying the swan was one of Lemminkäinen’s tasks for the daughter of Pohjola. The bird is pure, white, graceful and innocent, much like the young woman, depicted dancing and wearing a tutu. On the other side are a bow, kantele and the Hiisi’s elk slain by Lemminkäinen. A “serpent of the water” is seen slithering above. The cowherd Märkäpaimen shot it into Lemminkäinen’s chest before he could get his hands on the swan.

Hideki Iinuma (born 1975) was born in Nagano, studied sculpting in Paris, among others, and is now living in Tokyo. His sculptures are made of painted solid wood, in this case cypress.

Pohjola’s daughter, 2016, Hideki Iinuma

Kalevala depicts numerous failed journeys for courtship. Väinämöinen and Ilmarinen both try their hands at completing various heroic deeds when courting the daughters of Pohjola. But succeeding at those deeds does not guarantee that their journey would be a success. Louhi, the Mistress of Pohjola, came up with terribly difficult tasks to get rid of the men. She had two daughters who were famous for their intelligence and beauty throughout the realm. They spend their time sitting on an “arch of air”, weaving threads of gold and silver. The arch has been thought to describe a rainbow, among other things.

And beheld a glorious rainbow;
On the arch a maiden seated
As she wove a golden fabric.
As the silver comb resounded.

The daughters also had a will of their own. So, one of them gives Ilmarinen advice on how to survive from the deeds of ploughing a field of vipers, hunting the bear of Tuonela, capturing the wolves of Manala and catching the pike of Tuoni. She wished to be Ilmarinen’s wife, as she found him to be honest, respectable and a hard-working smith. The other sister stays on her rainbow, weaving the golden threads of knowledge and life.

Japanese sculptor Hideki Iinuma depicts Pohjola’s daughter as steadfast and dignified, but her expression is melancholic or slightly sullen. The sculpture is made out of linden, which is light, soft and tends to not develop cracks. The surface of the wood has a light colour, and here it is almost entirely unprocessed. The maiden has several objects in her lap. Can you tell what parts of the Kalevala they are referring to?

Hideki Iinuma (born 1975) was born in Nagano, studied sculpting in Paris, among others, and is now living in Tokyo. His sculptures are made of painted solid wood, in this case linden.

Aino, 2017, Hideki Iinuma

Aino on „Kalevala” eepose sangarite hulka kuuluva Joukahaise õde. „Kalevala” aluseks olnud rahvalauludes Ainot siiski ei mainita. „Kalevala” koostanud Elias Lönnrot ehitas Aino tegelaskuju üles mitmetest eraldiseisvatest luulekatkenditest ja lõi uue soome naisenime, Ainokainenist tuletatud Aino.

Joukahainen, see „lahja poega lappalane” lubab oma õe Väinämöisele naiseks anda, et pääseda sohu uppumisest, kuhu ta oli kinni nõiutud, kuna kaotas Väinämöisele võistulaulmises. Aino ehmatab ära, kui kuuleb, et ta on lubatud vanale targale naiseks.
Ema ei mõista Aino tundeid, vaid imestab tütre nutu üle. Suguvõssa on tulemas ju suur tark. Rannal nuttes näeb Aino vees kümblevaid Vellamo neidusid ja otsustab nendega ühineda. Ta riisub seljast peoriided, sumpab vette ja muutub ka ise Vellamo neiuks, omalaadseks merineitsiks.

Väinämöinen leinab Ainot taga ja endelisest unenäost juhituna läheb teda merest tagasi püüdma. Tark ei saa siiski aru, et kinni püütud lõhe näol on tegemist Ainoga ja kaotab ta uuesti, seekord lõplikult.

Ei olnud ma merilõhesid,
laine laia ahvenaida:
olin neitsik, neidu noori,
sõsar noore Joukahaise,
keda püüdsid palju kuida,
igatsesid ea põlise.

Jaapani kunstnik Hideki Iinuma skulptuur kirjeldab just seda hetke, mil Aino tõuseb veest kuninglõhe poolt kantuna. Tema käsi on võidukalt üles tõstetud. Tal on seljas roheline polosärk, mille rinnaesisel on valge jänes. Karu, hunt ja reinuvader rebane ei suutnud Aino emale kurba uudist viia, seega tuli seda teha jänesel. Pärast leinateadet nuttis ema kibedasti ja hoiatas teisi emasid, et nad ei paneks oma tütreid vastu tahtmist mehele. Armastust ei saa peale sundida.

Ärge te, emad sõgedad,
ärge ilmaski, iganes
andke tütart tahtemata,
oma lasta hoolimata
vastumeelsele mehele
nii kui ma, ema sõgeda,
andsin tütarta omada,
kasvatin oma kanada!

Hideki Iinuma (s. 1975) sündis Naganos, õppis raidkunsti muuhulgas Pariisis ja elab nüüd Tokios. Oma teoste materjalina kasutab ta värvitud väärispuitu, antud teoses teravalehist tamme.

Ilmarise naine, 2017, Hideki Iinuma

Põhjalas elavad Louhi tütred olid muinasjutuliselt kaunid haldjaolendid, kes istusid kuld- ja hõbelõngu kududes vikerkaarel. Vanim neist on „Kalevala” neidudest kõige iseseisvam: tema otsustab ise, kellega abiellub ning on oma kaasa Ilmarisega võrdväärne. Ilmarinen on üks „Kalevala” suurtest sangaritest, sepp, kes tagus taevalaotuse ning soola, jahu ja rikkusi jahvatava imeveski Sampo.
Pulmad peetakse Põhjalas ning tütar jätab hüvasti oma vanemate, õe ja lapsepõlvekoduga.

Jääge kõik te terve’eksi:
maad ja metsad marjadega,
kujad kuldalilledega,
nõmmed kõik kanarbikuga,
järved saartega sadade,
süvad salmed siigadega,
künkad kaunid kuuskedega,
kõrvekäärud kaskedega!

Jaapani kunstnik Hideki Iinuma skulptuur kujutab Ilmarise naist sinisesse kleiti riietunud neiuna. Tema jalge all on õhu ja vee sümbolid, kotkas ja suur haug. Need viitavad kosja tulnud Ilmarise viimasele väljakutsele. Louhi nõudis, et Ilmarinen püüaks võrguta, noodata või muu püüniseta kinni Toonela haugi. Põhjala tütar soovitas tal taguda tulise kotka. Selle abil õnnestus sepal ülesanne sooritada ning ta sai endale kauni mõrsja. Iinuma skulptuuris seisab mõrsja päris kindla olekuga kotka õlgadel, käed rinnul risti.

Põhja neiu kirjeldus muutub „Kalevalas” siis, kui ta asub elama Ilmarise kodus. Targast kaunitarist tuleb „sepa eite irvihammas”. Asja on põhjendatud näiteks sellega, et „Kalevala” koostanud Elias Lönnrot on üksteisega kokku liitnud erinevaid runosid. Tegu võib siis olla teisest loost näpsatud tegelaskujuga. „Sepa eite” ootab karm saatus pärast seda, kui ta küpsetab karja valvama saadetud orvu Kullervo leivapätsi sisse kivi. Leiba lõigates murrab Kullervo oma noa, mis on ainus mälestus tema isast. Karmi minevikuga poisi jaoks on see liig ja ta saadab kurjad kiskjad Ilmarise naist tapma.

Hideki Iinuma (s. 1975) sündis Naganos, õppis raidkunsti muuhulgas Pariisis ja elab nüüd Tokios. Oma teoste materjalina kasutab ta värvitud väärispuitu, antud juhul küpressi.

Kullervo õde, 2017, Hideki Iinuma

„Kalevalas” jutustatakse, et Kullervo õde oli metsa ära eksinud. Ta kõndis seal kaitsetult ja sihitult. Vastu tuli Kullervo, kes esitles uhkusega oma rikkusi ja üritas kaunile tüdrukule külge lüüa. Kullervo arvab, et ta on lihtsalt kauni naise südame vallutanud, kuid mõlema õuduseks selgub, et nad on sugulased, õde ja vend. Seepärast võtavad mõlemad endalt hiljem elu.

Kullervo räägib emale:

Siin siis surma tal tuligi,
koolutundi kohtasigi
Kohisevasse kosesse,
põlevasse pöörisesse.

Jaapani kunstnik Hideki Iinuma teeb naisi esitavaid puuskulptuure, mille jaoks ta leiab modellid tavaliselt tänavalt, reklaamidest või sotsiaalse meedia piltidelt. „Kalevala” naisi esitavad skulptuurid sündisid Kalevala Seltsi Kunstnike Kalevala –näituste seeriast saadud inspiratsioonist. Kullervo õde on esitatud punaste pükstega baleriinina, kes meenutab pigem idamaist tantsijat kui metsa eksinud linalakka. Küpressist voolitud neiu ei näe välja nii nagu hakkaks ta kohe varsti kohisevasse koske hüppama. Neiu hoiab käes nuga või pussi, võibolla seda sama perekonna-aaret, mille Kullervo oli saanud oma isalt.

Hideki Iinuma (s. 1975) sündis Naganos, õppis raidkunsti muuhulgas Pariisis ja elab nüüd Tokios.

Kyllikki, 2017, Hideki Iinuma

Kyllikit kutsuti Saare kauniks lilleks. Ta oli jõuka pere tütar, kellele meeldis tantsu lüüa ja sõpradega lõbutseda. Kaunis Lemminkäinen ajab Saare tüdrukute pead segamini, kuid Kyllikit see vaene sõjasangar ei huvita. Lemminkäinen sunnib teda endaga kaasa minema ja uhkustab, et tänu oma mõõgale saab ta rikkusi ja mainet.
Kyllikki on alguses nördinud, et temast peab saama tähtsusetu mehe, naiste naerutaja ja sõjamehe naine. Lõpuks ta siiski nõustub Lemminkäise kosjadega. Ta esitab tingimuseks, et mees ei tohi enam sõdima minna, sest keegi ei soovi ju, et armastatud inimene satuks hädaohtu. Kyllikki ise on valmis loobuma tantsupidudest.

Kyllikkil hakkab kalal olevat meest oodates siiski igav ja ta murrab oma lubadust:

Juba päevalla ühella,
õhtulla eha ajalla,
piigad pilgarit pidasid,
käharpäised kargelesid
salu serval, Saare rannal,
kurukalla kauni’illa,
Kyllikki enambi kõigist,
Saare õisi uhkeimana.

See ajab Lemminkäise marru ja ta läheb Põhjalasse ohtlikule retkele Põhja neidu kosima. Louhi annab talle kolm järjest raskemat ülesannet. Ning siis saabub päev, mil Kyllikki märkab, et Lemminkäise harjast tilgub verd. On juhtunud midagi halba. Lemminkäise ema läheb pojale järgi ja riisub rehaga tema tükid Toonela jõest kokku. Mis saab Kyllikkist, seda lugu ei räägi.

Jaapani kunstniku Hideki Iinuma skulptuur kujutab Kyllikkit tantsimas Toonela jõe kaldal. Teisel pool jõge paistab Toonela luik. Põhja neiu endale saamiseks oleks Lemminkäisel tulnud luik ära tappa. Lind on puhas, valge, veetlev ja veatu nii nagu ka balletikostüümis tantsiv noor naine. Teisel pool on vibu, kannel ja Lemminkäise poolt maha lastud Hiie hirv. Üleval vingerdab „veerästik”. Selle laskis Lemminkäisele rinda Märgakaapu karjustaat enne, kui Lemminkäinen jõudis luike puudutada.

Hideki Iinuma (s. 1975) sündis Naganos, õppis raidkunsti muuhulgas Pariisis ja elab nüüd Tokios. Oma teoste materjalina kasutab ta värvitud väärispuitu, antud juhul küpressi.

Pohjola tütar, 2016, Hideki Iinuma

„Kalevalas” kirjeldatakse arvukaid ebaõnnestunud kosjaskäike. Põhjala tütarde kosimiseks pidid Väinämöinen ja Ilmarinen kumbki sooritama erinevaid vägitegusid. Kangelastegude õnnestumine ei garanteerinud veel kosjade kordaminekut. Louhi, Põhjala emand, mõtles meeste hävitamiseks välja eriti keerulisi ülesandeid. Tal oli kaks tütart, kes olid üle maa kuulsad oma tarkuse ja ilu poolest. Nad istusid „õhu looga peal” kuld- ja hõbelõngu kududes. Õhu looga all on arvatavasti mõeldud vikerkaart.

Istus ilma looga päällä,
taeva kaarella kumendas,
kuldakangasta kudusi,
hõbekirju kirjateli.

Tütardel olid ka omad tahtmised. Nii andis üks neist Ilmarisele nõu, kuidas hakkama saada ussipõllu kündmisega, Toonela karu ja Manala hundi taltsutamisega ning Toonela haugi kinni püüdmisega. Tüdruk soovis saada Ilmarise naiseks, kuna too oli aus, korralik ja töökas sepp. Teine õde jäi vikerkaare peale kuldseid tarkuse- ja elulõngasid kuduma.

Jaapani skulptor Hideki Iinuma kujutab Põhjala tütart vankumatu ja väärikana, kuid tema näoilme on nukker või veidi kalk. Materjalina on kasutatud kerget, pehmet ja pragunematut pärnapuud, mille hele pind on jäetud peaaegu töötlemata. Kas oskad arvata, milliste „Kalevala” lugudega on seotud neiu süles olevad esemed?

Hideki Iinuma (s. 1975) sündis Naganos, õppis raidkunsti muuhulgas Pariisis ja elab nüüd Tokios. Oma teoste materjalina kasutab ta värvitud väärispuitu, antud teoses pärnapuud.

Айно, 2017, Хидеки Иинума

В Калевале Айно – сестра одного из героев книги Йоукахайнена. В лежащих в основе Калевалы народных стихотворениях Айно не упоминается. Элиас Лённрот, собравший Калевалу, создал персонажа из нескольких отрывков стихотворений, и таким образом создал новое финское женское имя – Айно.
Пообещав свою сестру в жёны Вяйнямёйнену, Йоукахайнен или “худощавый лапландец” спасся от утопления в болоте. Там он оказался, проиграв певческий конкурс Вяйнямёйнену. Айно ужаснулась, услышав, что её пообещали в жёны старому заклинателю.

Мать не понимает чувств Айно и удивляется слезам дочери. Ведь к роду прибавится великий заклинатель! Айно плачет на берегу, видит плещущихся в воде русалок Велламо и решает присоединиться к ним. Они снимает нарядную одежду, ступает в воду и сама превращается в русалку Велламо.

Вяйнямёйнен скорбит об утрате Айно и после вещего сна решает выловить её обратно. Заклинатель не узнает в выловленной рыбе Айно и теряет её вновь. На этот раз окончательно.

Я совсем не семга моря
И не окунь вод глубоких:
Я девица молодая,
Йоукахайнена сестрица;
Ты меня искал так долго
И желал в теченье жизни.

Японский художник Хидэки Иинума описывает в своей скульптуре именно этот момент, когда Айно встает из воды на королевской семге. Её рука победно поднята. На ней надето зелёное поло, на котором спереди изображен белый заяц. Медведь, волк и лиса не хотели нести скорбную весть матери Айно, поэтому задание досталось зайцу. Услышав скорбную весть, мать плакала и предостерегла других матерей от выдачи дочерей замуж против их воли. Ведь нельзя заставить любить.

Матери! Вы не качайте
Никогда в теченье жизни
В колыбели ваших дочек,
Не воспитывайте деток,
Чтоб насильно выдать замуж,
Как, бедняжка, я качала
В колыбели мою дочку,
Дорогого мне цыпленка!

Хидеки Иинума (р. 1975) родился в Нагано, учился скульптуре, в числе прочего, в Париже, сейчас живёт в Токио. В качестве материалов для своих работ использует крашеное цельное дерево, в данном случае – дуб острейший. Работы привезены из музейного центра «Синкка», с японско-немецко-финской выставки 2018 года под названием «Отголоски времени», которая входила в выставочный цикл Калевала Художников Общества «Калевала».

ЖЕНА ИЛЬМАРИНЕНА, 2017, Хидеки Иинума

Живущие в Похъёле дочери Лоухи были сказочно красивыми феями, которые сидели на радуге и ткали из золотых и серебряных нитей. Старшая из них была самой независимой из девушек: она сама решает, за кого выйдет замуж и она равноправна со своим супругом Ильмариненом. Ильмаринен – один из великих героев Калевалы, кузнец, который выковал небесные тела и волшебную мельницу Сампо, которая молола соль, муку и богатства.

Свадьбу празднуют в Похъёле, и дочь прощается со своим родителем, сестрами и домом детства.

Всем поклоны на прощанье:

Лесу, ягодам, землице,
Вам, всем пастбищам с цветами,
Вам, всем травам и полянам,
Вам, озерам с островами,
Вам, глубокие проливы,
Вам, холмы и рощи сосен,
Вам, овраги и березы!

Японский скульптор Хидэки Иинума изображает жену Ильмаринена как одетую в синие одежды девушку. Под её ногами воздушный и водный знаки: орел и большая щука. Они символизируют последнее испытание Ильмаринена, который пришел свататься. Лоухи потребовала, чтобы Ильмаринен выловил щуку из Туонелы без сетей, невода или других приспособлений. Дочь Похъёлы посоветовала ему сковать огненного орла. С его помощью кузнецу удалось справиться с заданием и он заполучил красивую невесту. В скульптуре Иинума она стоит на плечах орла с очень осведомлённым видом, а ее руки скрещены на груди.

В Калевале описание девушки меняется после того, как она вступает в дом Ильмаринена. Из мудрой девушки она становится “кузнечихой для обиды”. Это объясняется, например, тем, что собравший Калевалу Элиас Лённрот объединял разные стихи в одно. То есть речь идёт как бы о герое из другой истории. “Кузнечихе” достается тяжёлая участь, когда она печет хлеб с камнем в середине отправляющемуся пасти скота Куллерво. Когда Куллерво режет хлеб, он ломает о камень нож, который является единственным воспоминанием об отце. Для мальчика с тяжелой судьбой это уже чересчур и он отправляет злых хищников убить жену Ильмаринена.

Хидеки Иинума (р. 1975) родился в Нагано, учился скульптуре, в числе прочего, в Париже, сейчас живёт в Токио. В качестве материалов для своих работ использует крашеной цельное дерево, в данном случае – кипарис.

СЕСТРА КУЛЛЕРВО, 2017, Хидеки Иинума

В Калевале рассказывается, что сестра Куллерво заблудилась в лесу. Там она бродила без защиты и без цели. Ей встречается Куллерво, который рассказывает ей о своих богатствах и пытается ее соблазнить. Куллерво думает, что он просто овладел красивой женщиной, но, к ужасу обоих, выясняется, что они родственники, брат и сестра. Поэтому в конце оба бросились умирать.

Куллерво рассказывает своей матери:

Там нашла себе кончину,
Обрела себе погибель
Прямо в пену водопада,
В эту огненную бездну.

Японский склульптор Хидеки Иинума создает женские скульптуры из дерева. Моделей он обычно находит на улице, в рекламе или на фото в социальных сетях. Для создания скульптур женщин из Калевалы художник почерпнул вдохновение из цикла выставок Калевала Художников общества “Калевала.” Сестра Куллерво изображена в образе балерины в красных штанах, которая больше напоминает восточную танцовщицу, нежели заблудившуюся в лесу светловолосую девушку. Не похоже на то, что выструганная из кипариса девушка вот-вот нырнет в пену водопада. У нее в руке нож, возможно, та самая семейная реликвия, которую Куллерво получил от своего отца.

Хидеки Иинума (р. 1975) родился в Нагано, учился скульптуре, в числе прочего, в Париже, сейчас живёт в Токио.

КЮЛЛИККИ, 2017, Хидеки Иинума

Кюлликки называли красивейшим цветком Саари. Она была из богатой семьи, любила танцевать и веселиться с друзьями. Симпатичный Лемминкяйнен покорил девушек Саари, но Кюлликки не интересовалась бедным солдатом. Лемминкяйнен забирает ее с собой и хвастается тем, что заполучил богатства и славу своим мечом.

Сначала Кюлликки расстроена тем, что стала женой никчемного мужчины, который смешит женщин и солдат. В конце она соглашается выйти замуж за Лемминкяйнена, но с тем условием, что он больше не пойдет воевать. И правда, кто бы хотел подвергнуть своего любимого такой опасности. Сама она готова отказаться от танцев.

Все же Кюлликки надоедает ждать мужа с рыбалки и она нарушает данное обещание:

Как в один из дней прекрасных
Только сумерки настали,
В пляс красавицы пустились
На краю лесной лужайки,
На поляночке прекрасной.
Кюлликки ведёт плясуний,
Цвет прославленный на Саари.

Лемминкяйнен разозлился и уехал в опасную поездку в Похъёлу, свататься к девушке Похъёлы. Лоухи дает ему три задания, одно сложнее другого. Потом наступил день, когда Кюлликки заметила, что из расчески Лемминкяйнена течет кровь – значит случилось что-то страшное. Мать Лемминкяйнена отправляется за сыном и собирает его кусочки из течения Туонелы. История умалчивает о том, что случилось с Кюлликки.

Японский скульптор Хидэки Иинума в своей скульптуре изображает Кюлликки танцующей у реки Туонела. На другой стороне виден лебедь Туонелы. Лемминкяненй должен был убить лебедя, чтобы заполучить девушку Похъёлы. Птица чиста, бела, изящна и невинна, как и танцующая в балетной одежде девушка. На другой стороне лук, гусли, и лось Хийси, сраженный Лемминкяйненом. Наверху извивается “водная змея”. Её пастух в мокрой шапке вонзил в грудь Лемминкайнену до того, как он успел добраться до лебедя.

Хидеки Иинума (р. 1975) родился в Нагано, учился скульптуре, в числе прочего, в Париже, сейчас живёт в Токио. В качестве материалов для своих работ использует крашеное цельное дерево, в данном случае – кипарис.

ДОЧЬ ПОХЪЁЛЫ, 2017, Хидеки Иинума

В Калевале описываются многочисленные неудачные поездки к невесте. Вяйнямёйнену и Ильмаринену пришлось по очереди совершать разные подвиги, чтобы добиться расположения дочери Похъёлы. И все же их успех не гарантировал того, что брак состоится. Лоухи, хозяйка Похъёлы, придумывала сложнейшие задания для мужчин. У нее было двое дочерей, которые были известны своим умом и красотой. Они сидели “на воздушной дуге” и ткали из золотых и серебряных нитей. Воздушной дугой считалась, например, радуга.

Вот стоит дуга на небе,
На дуге сидит девица,
Ткёт одежду золотую,
Серебром всю украшает,

У дочерей также были и свои предпочтения. Так одна из них дала Ильмаринену подсказку, как вспахать змеиное поле, поймать медведя Туони, волка Маналы и рыбу из реки Туони. Она хотела стать женой Ильмаринена, потому что он был честный, порядочный и трудолюбивый кузнец. Вторая сестра осталась на радуге ткать золотые пряжи знания и жизни.

Японский скульптор Хидеки Иинума изображает дочь Похъёлы уверенной и величественной, но ее выражение лица печальное или немного мрачное. В качестве материала использована легкая, мягкая и нетреснутая липа, светлую поверхность которой оставили почти без обработки. Сможешь ли ты придумать, к чему из Калевалы относятся предметы, находящиеся в руках у девушки?

Хидеки Иинума (р. 1975) родился в Нагано, учился скульптуре, в числе прочего, в Париже, сейчас живёт в Токио. В качестве материалов для своих работ использует крашеное цельное дерево, в данном случае – липу.