Historia

​De första människorna kom till Kervo för ungefär niotusen år sedan. Som bosättningsplats valde man Pisinmäki som ligger längs med vägen till Ahjo. Platsen valdes med tanke på jaktmöjligheterna och närheten till havskusten. Invånarna jagade bäver, varg och vikare samt fiskade gädda. Bostaden var en enkel konstruktion, en kåta täckt med näver eller skinn.

 

Bosättningen börjar

 

Stenåldersbefolkningen flyttade sin boplats flera gånger om året, beroende på var jaktmöjligheterna fanns och Kervo förblev ett jaktområde ändra fram till medeltiden. Man har uppskattat att folkmängden i Kervo på mitten av 1500-talet inte var större än cirka 160 personer. Efter den tavastländska jakteran förblev Kervo ända till år 1862 ett utpräglat bondesamhälle. Vid den tiden man byggde järnvägen bodde 450 personer i Kervo med omnejd.

 

Järnvägen banar väg för industrin

 

Trafiken på banan Helsingfors-Tavastehus inleddes år 1862. Järnvägen möjliggjorde också industrialiseringens framfart. Först byggdes tegelbruken och Finlands första cementfabrik i Savio år 1869. Kervos betydelse ökade i och med att den privata järnvägen till Borgå blev klar 1874. Garnisonen i Skavaböle bidrog också till Kervos växande betydelse som järnvägsknut. År 1880 bodde redan 649 personer i Kervo, och förutom tegelbruken inledde även Kakelfabriken och Raketfabriken sin verksamhet. Stationsbyggnaden i Kervo färdigställdes 1878.

 

Kervos heraldiska vapen har skapats av den kända heraldikern Ahti Hammar. Den guldfärgade "snickarkronan" föreställer en sammanfogning eller sinkning som utförs av en snickare. Idén till vapnets bild kom från träindustrin, som spelat en viktig roll i Kervos utveckling. Keravan Puusepäntehdas (sv. Kervo snickerifabrik) grundades 1908 av sex snickargesäller som flyttade från Borgå till Kervo. Senare övergick fabriken i Stockmanns ägo. På den tiden var Kervo känt som en snickarort och Keravan Puusepäntehdas (sv. Kervo snickerifabrik) var en gång Finlands största och mest kända tillverkare av möbler för offentliga utrymmen. Som exempel kan nämnas att möblerna i Riksdagshuset är tillverkade i Kervo.

 

Under medeltiden styrdes Kervo från Sibbo. När Tusby församling grundades 1643 blev Kervo en del av Tusby. År 1924 blev Kervo en köping och då bodde 3083 personer här. Även Korso hörde i början till Kervo. År 1970 blev Kervo stad.

 

Kervo, en liten stor stad

 

Dagens moderna Kervo med sin gågata och sina parker började växa fram på 1970-talet, tack vare de goda trafikförbindelserna och den starka flyttrörelsen. Bland annat bostadsmässan gjorde Kervo känt på 1970-talet och invånarantalet nästan fördubblades under den tiden. Det är många som "kommit med tåget" och bosatt sig i Kervo, bland annat unga och yrkeskunniga personer som studerat i Helsingfors.

 

Idag kan man i Kervo njuta av livet i en aktiv stad, som erbjuder hobbyverksamheter och evenemang som passar för alla. Låter det till exempel inte lockande med Vitlöksfestival, Sommarloppis eller Cirkusmarknad?

 

I Kervo finns många företag, som erbjuder arbetstillfällen för en stor andel Kervobor. Till de stora arbetsgivarna i Kervo räknas Oy Sinerbychoff Ab, Tuko Logistics Oy och Metos Oy Ab. I Kervo strävar man mot en 100-procentig självförsörjning när det gäller arbetsplatser.

 

Stormännen i Kervo

 

Under årens lopp har många kända personer bott i Kervo. Nedan räknas de mest kända personerna upp:

 

J. K. Paasikivi

 

J. K. Paasikivi var den sjunde presidenten i Republiken Finland och han regerade under åren–1946 – 1956. Paasikivi köpte Jukola gård av Kervo 1917, vilken han innehade fram till sina presidentår. Paasikivi var en mycket framstående jordbrukare.

När senatorn just hade anlänt från järnvägsstationen hade han för vana att gå runt på gården, utrustad med promenadkäpp och iklädd kappa, för att inspekteragårdens åkrar.

 

Jean Sibelius

 

Jean Sibelius är den mest kända och högaktade finländska kompositören, som bland annat komponerade den berömda Finlandia- hymnen 1899. Sibelius bodde i Kervo under åren 1898 - 1902. Sent på hösten 1898 flyttade Sibelius från Helsingfors till Kervo för att få bättre arbetsro och komma närmare naturen.

 

När han bodde i Kervo komponerade han flera körverk och solosånger, av vilka de mest kända är "Säv, säv susa" (Soi, soi kaisla), "Svarta rosor" (Mustat ruusut) och "Diamanten på marssnön" (Timantti hangella). Det berättas att Sibelius fick inspirationen till sången "Diamanten på marssnön" när han beundrare åkrarna som hörde till Mattila gård i Kervo. De snöklädda åkrarna glimmade vackert i marsmånadens vårsol.

 

Akseli Gallen-Kallela

 

Akseli Gallen-Kallela, som har målat motiv ur Finlands nationalepos Kaleva, var en av Finlands mest betydande konstnärer. Gallen-Kallela bodde en kortare tid i Kervo, i närheten av Solbacken eller Helleborgs backe i en villa vintern 1904. I byggnaden, som färdigställdes under slutet av det föregående århundradet, verkar idag Keravan Kuvataidekoulu (sv. Kervo Bildkonstskola).

 

Volmari Iso-Hollo

 

Olympiska medaljören och mästarlöparen Volmari Iso-Hollo (1907 - 1969) är en förebild för varje idrottare i Kervo. Volmari Iso-Hollo befann sig på toppen av sin karriär när de Olympiska spelen arrangerades i Los Angeles 1932. Han var den suveräna vinnaren på 3000 m häcklöpning och vann silvermedaljen på 10 000 m. Iso-Hollo blev fem gånger finländsk mästare och han innehade sju världsrekord.

 

Fastän hans karriär avbröts av hans ledgångsreumatism, klarade han ändå av att förnya sin seger och vann bronsmedaljen på 10 000 m häcklöpning under de Olympiska spelen i Berlin.

 

På torget som uppkallats efter honom står en staty som avbildar Volmari Iso-Hollo. Skulptören Erkki Kannosto skapadestatyn 1994.

 

Arvi Järventaus

 

Den finländska författaren och prästen anlände som kaplan till Kervo år 1923. Församlingen köpte doktor Waenerbergs stilfulla trävilla åt kaplanen. Villan används ännu idag av Keravan seurakunta (sv. Kervo församling).

 

Den gamla prästgården var en gång i tiden en plats som många kulturella personer tyckte om att besöka. Det var för att Eino Leino, Larin-Kyösti, Hj. Nortamo, Pekka Halonen och Ilmari Kianto tillhörde Järventaus närmaste vänner.

Päivitetty 31.07.2014 klo 09:58